Roffes berättelse om när Harley hittades !

Harley funnen!

Jag kom från skogen bortom Ottekilsvägen, upp på Trollesundsvägen bakom daghemmet och ringer Morten och säger att jag går ner mot Bandhagens centrum. Morten är hungrig så han är på väg mot Bandhagens centrum han har sett att det finns en korvmack där.
Jag fortsätter neråt, går förbi där Ankie hade träffat oss lite tidigare efter ett tips från en man cyklandes med två hundar som hade mött en kvinna i röd jacka med en schäfer som vänt och sprungit in i skogen när hon såg honom. Men jag bestämmer mig för att gena ner mot Björksundsslingan på en smal parkväg som blir smalare och smalare vilket visar sig bli ett avgörande beslut.
När jag kommer till en backe som leder sista biten ner mot Björksundsslingan ser jag någon med en röd ser inte om han har någon hund det är för långt håll + bilar i vägen, så jag springer ner för att se bättre, när jag kommer till vägen ser jag att han har en schäfer bredvid sig.
Jag är då ca 25 m bakom MANNEN som också har en röd jacka, jag som letade efter en kvinna i röd jacka. Han stannar när han kommer till ängen och står och spanar ut över fältet , då ser jag att han har ett rep som koppel, tänk er själva känslan jag fick när jag såg att det var Harley, jag går då fram bakom mannen med Harley när jag är 3 m från dom då vänder sig först Harley om och tittar på mig lägger huvudet lite på sned som om hon inte förstod att det var jag men sen sprang hon mot mig då vände sig mannen om. Jag böjde mig ner och fick en underbar kram av prinsessan, tog tag i halsbandet och tänkte det här släpper jag aldrig, samtidigt sa jag till honom att ”det här är inte din hund”, han mumlar något svar om han var ute med henne för att en kompis inte kunde gå ut.
Jag står på huk och får fram telefonen och ringer Morten, han har precis kommit fram till korvmacken, jag är så jävla glad att jag nästan inte kan få fram orden ,JAG HAR HARLEY, Morten fattar ganska snabbt var jag var, han kommer inom 45 sek, under tiden så stirrar mannen och jag och bara på varandra medans jag gosar med Harley, jag ser Morten komma ut på fältet då reser jag mig upp, då kastar mannen repet mot mig och börjar gå därifrån, då säger jag till honom att stanna kvar han vänder sig om och ler lite och frågar ”är du polis eller ” Nä det är jag inte men jag skulle passa mig för honom där om jag var du han är ”ganska” ARG. Varpå han stannar, och har slutat flina.
Morten tar över snacket med honom samtidigt som jag tror att Morten pratar med polisen, jag frågar honom om han pratar med Ankie han skakar på huvudet, jag ringer då till Ankie och säger dom underbara 3 orden: JAG HAR HARLEY. Sen tar det ett tag för mig att försöka förklara för Ankie var vi va, jag förstår henne att hon hade svårt att få ihop det efter allt jobb och slit med lappar hit och dit tips hit och dit .Till slut så förstod hon och satte full fart mot Bandängen som parken heter. Hon hade gått upp till Högdalens centrum så det blev en språngmarch på en kilometer, (undrar vad hon tänkte då).
Efter ett tag går mannen i väg viftandes på armarna mumlandes det var svårt att höra vad han sa. Vi följde honom med blicken och såg att han gick in i mitten porten,
Nästa samtal gick till Cia, det var nästan lika svårt att få henne att fatta var vi var och vad som hänt, men hon var bara 200 m ifrån så hon kom snart gående mot oss ropandes på Harley, jag släppte Harley som glatt sprang fram till henne
med pussar och kramar som belöning för 2 dygns slit.
Sen kom Ankie farande över fältet ropandes på Harley, då fick Cia släppa henne, samma löpning fast ännu snabbare och gladare prinsessa, samma pussar och kramar.
Ni kan ju bara tänka er hur jag kände mig när jag stod där dyngsur efter 3 timmars regn i Bandhagen och fick se allt det här efter 2 av mina värsta dygn i livet.

/Roffe