Morten och hans huvud ;-)

En händelse som liksom tidigare har hänt, några gånger.....

Vi hade bestämt att det inte skulle bli någon utställning på Veda i år för oss eftersom vi behöver riva en vägg mellan två rum och under våren finns det inte så många lediga helger. Så vi valde denna helg.
Det börjar med att min storebror ramlar och gör illa sin armbåge så att han inte kan hjälpa till. Då bestämde vi att vi kanske bör vänta med rivningen av väggen. Vi skulle nog ha hållt oss till det...

Min mamma och bonuspappa kommer hit för att träffa oss innan vi drar till Thailand. Morten började riva lite garderober Noras rum. Jag sitter vid datorn och visar dom lite bilder då Freja kommer in och sägar: pappa vill att du kommer.
Jag svarar: han får vänta lite, jag kommer snart.
Då kommer Morten in med handen för bakhuvudet och blodet rinner: jag kan nog inte vänta.
Jag sätter honom på en stol och letar upp kompresser och natriumklorid för jag ser inte hur stort jacket är för allt blod. Mamma håller honom i fastgrepp. Då säger han: jag måste lägga mig för jag är så yr. Mamma släpper inte greppet för hon tror att han svimmar fast han av egen kraft vill lägga sig ned =)
Morten säger till henne att du måste släppa för snart svimmar jag...

Jag ringer vår kära Ylva (läkare) som vi delar Doris och Yago med. Tur att vi har dig, Ylva!
Vid första anblick tror jag att såret är 4 mm, vilket jag talar om för Ylva. Men efter att ha rakat och tvättat lite till så är det hålet som är 4 mm sen är det en reva på 6mm så totalt 1 cm jack i bakhuvudet.
Sen säger galningarna Ylva och Morten att jag ska sätta en stygn där. Sätta ett stygn i någons huvud!! Skillnad är det med en arm eller liknande där det finns lite mer hud, men i skallen!! Nej, hade det varit livshotande men det var det ju inte.
Jag drog ner till kliniken och hämtade vävnadslim och limmade ihop det.

Det var en överdörr till garderoben som hade rasat ner i huvudet på Morten när han stod på knä. Det var ett fall på ca 1,5 meter innan den träffade Morten i bakhuvudet.

Som många av våra vänner vet så är det ju inte första gången det händer..
Denna gång blev det som tur var ingen resa till akuten..